Inatt fick syster Thing 5 fina små valpar. Tre röda hanar och två svarta tikar. Kanske att någon har tan men svårt att säga. Allt har gått bra och vi längtar så tills de växt på sig och vi får åka och hälsa på! Bella i träningsgänget ska ju ha en så nu ska namnförlag funderas ut. Jag är inne på jultema såklart. . . Nisse, Adam, Claus (Classe), Staffan eller Jesus. Hihi

Vill ni förlja valpar så kika in på www.sugarwinds.se

Idag har jag kört sök med Bella och Pia. Det blev en ruta på 100 meter, mer orkade vi inte valla av i snön.

Skick 1 - tomt

Skick 2 - träff, tävlingslikmarkering

Skick 3 - träff, egen rulle och belöning

Skick 4 - tomt

Skick 5 - tomt

Skick 6 - tomt

Skick 7 - egen rulle och belöning

Idag värmde jag upp med en promenad och när vi vallat av rutan placerade jag ut första figgen med vi andra gick tillbaka till bilen. Körde en markering på pia med belöning som uppvärmning. Ingen av figgarna hade belöningar på sig utan på de två sista figarna kastade jag fram belöningen till figgen som sedan fick leka med Link.

Jättefint arbete. Raka skick med riktigt bra tempo. Figge ett låg rakt ut på träff på 60 meter och figge två låg på ett framslag. Jobbade jäkligt bra och jag kunde rikta honom väldigt väldigt bra. Ingen blindning och han var fram till alla figgar innan han valde att markera så inte ens snabb på "avtryckaren".

Nästa pass blir på torsdag. Jag har redan en plan! Känns kul att vara igång igen!

December är här, snön lika så och andra advent har precis passerat! Jag har fullt upp med mitt examensarbete och denna vecka är det intervjuer inbokade. Samtidigt är det en del jobb inför helgens rasmonter på Stora Stockholm.

I helgen har Malin och gänget varit här. Långpromenader i kylan och inomhussök har stått på schemat. Link älskar att söka i miljö och blir helt galen, vi fick faktiskt fram en blindmarkering som jag såg och kunde korrigera. Första skicket i ett litet rum där Malin låg under golvet. Link blev stirrig och tog rullen utan att leta sig fram. Ut med rullen och skickade igen. Malin hade en lösrulle som hon sträckte upp när han lokaliserat henne. Toppenbra och efter det inga mer blindningar (det passet). Link fick söka vidare i de tomma ladugårdarna, samma glädje, tomt som träff. Den svåraste var en hög lega där figgen låg på höloftet. Link brukar vara riktigt bra på höga så det förvånade mig men han jobbade sjukt bra och gav aldrig upp och hittade tillslut figgen. Men istället för att markera, vilket var min tanke, så klättrade Link upp på den 3 meter höga stegen som stod mitt i rummet. Hjärtat i halsgropen, men Malin tog emot honom och det blev en direktbelöning istället för en markering. Skönt att han ville ända fram och inte markera på avstånd...kankse att han tänkte till från första figgen när han markerade på vittring.?!

Efter söket blev det en långpromenad med alla hundar, Link, Vegas, Jamma, Achilles, River och Wilija. Bella och Wilja var med och tränade och det är så skönt att i stort sett alla hundar passar så himla bra in i vår flock. Underbart att se de springa i snön!

När vi kom hem började plötsligt Link att hosta och kräkas. Först trodde jag att han hade fått i sig något och skulle kräkas upp det men med tanke på att han hostade kraftigt blev jag orolig att något fastnat i halsen. Han blev sämre och sämre och gnällde, slickade och irrade runt. Vad fan, var han förgiftad? Vi kom fram till att han omöjligt hade fått i sig gift då han varit under uppsikt hela dagen. Sedan upptäcker vi att han börjar bita på kardborrar som fastnat i pälsen. När han kräks en sista gång så skriker han av smärta. Vi ringer Strömsholm då det inte verkar ge med sig men vi bestämmer oss för att avvakta. Efter en promenad så lugnar han ner sig men har uppenbart ont. Han somnar till slut men sover oroligt hela natten för att på morgonen vara sitt vanliga ja. Däremot blev det en lugn söndag med godisbak och monterfix!

Sockerligan vinter 2012

. . . eller? Jag tycker alltid att det känns lite jobbigt när tävlingssäsongen är över och den långa "vintervilan" träder i kraft. Efter sista söktävlingen har vi tagit en vila på några veckor från allt vad träning heter. Jag behöver det nog mer än hundarna men även de måste få lite distans till allt vad moment och detaljträning innebär. När man sedan räknar ut att det är 6 månader kvar till nästa tävling innfinner sig ett lugn om att man har all tid i världen att lägga en bra grund, reparerar gamla felbeteenden och lära in nya. Men lötsligt är det bara dryga 4 månader kvar till apri, vad hände?! och så inser man att tiden går alltid lite för fort och att vi måste komma igång igen!

Men vad ska vi satsa på? Hur ska vi lägga upp nästa år? Söket är nog det ända som är bestämt och att det inte blir någon lydand eller spår. Vallningen vore ju kul att komma till start på ett nöt VP och en IK1. Agilityn måsta jag först hitta suget för igen, i så fall blir det väl agilityklass 2 som gäller. IPO-R har jag också i tanken.

Förra veckan hade vi besök av en aussiekille som heter Skott. En härlig kille som redan första dagen smälte in i vår flock. Vi hann prova det mesta under veckan som vallning, sök, spår, lydnad och bara långpromenader och mys i soffan. Såg många likheter med hans halvsyster, Jamma.

Skott och Link

Vi är även i full gång med att planerar Australian Shepherdklubens rasmonter på Stora Stockholm den 15-16 december. Kom gärna och hälsa på oss!

Achilles har haft ett sår på hakan under en tid och har fått ha tratt på sig. Det har inte velat läka vilket fall och idag var vi till veterinären för att kolla upp det. Första steget är att fortstätta med tratt, hålla rent och styrka in med en salva.

Vi får se om en vecka om det hjälper.

Plan B är att gå in och söva för att titta närmre och kanske ta bort en bit. Tyvärr upptäckte vi ett blåsljud på hjärtat idag och det måste kollas upp innan man ens kan söva. Det är inget medfött utan kommer troligen av åldern. Vad det beror på vet vi inte utan vi ska ultraljuda för att få svar.

Det känns lite jobbigt att ens galna, fina terrier börjar bli gammal. Jag märker helt klart att han börjar bli stel och sliten men så gammal är han inte utan för det mesta är han pigg och glad!

Achilles på Gotland 2008

. . . och vi har en hel del kvar att träna på.

Det vi tränar mest just nu är uppletande, där vi harft ett riktigt bakslag. Första skicket går han fortfarande på sökslag men på tog för hög nos och för högt tempo. Vi har gått tillbaka och gör ett enkelt första skick där någon går ut och visar ett föremål för att sedan låta honom leta vidare. Han letar gärna på djupet och missar de som ligger nära. Tycker även att han har svårt att lokalisera föremålen. Jag ser tydligt att han känner att det finns något men det tar tid innan han hittar fram till det.

I lydnaden är det fortfarande framåtsändandet och skallet som ligger i botten. Skallet går helt ok som enskilt moment men så fort det hamnar i en kedja går det sämre.

Söket känns helt ok. Kört ganska många motivationspass med fokus på framslag. Måste få till längre rutor och jobba med mitt eget agerande på stigen.

Hittade en sjukt fin bild på Link som valp. Om det inte går vägen på tävlingen så tycker i alla fall jag att han är finast och bäst i hela världen!

Igår fyllde min Jack Russell hela 8 år! Herregud vad tiden går fort. Som liten var han helt galen, ja rent av rabiat! Redan vid valpkursen märkte vi att han var otroligt envis och självständig och vid 1 års ålder kunde jag knappt ta ut honom på en promenad utan att få stressexem. Den ända kursen som fanns för tillfället var en förberedande agilitykurs för valpar, kanske inte så passande MEN fick höra att Mariah Andersson var duktig som instruktör så jag ringde och berättade om mitt problem. Achilles ställde väl mest till problem under denna kurs men skam den som ger sig.

Achilles (nr 2 från vänster) och hans syskon, 5 veckor gamla

Achilles 5 veckor

Jag hoppade på grundkursen som startade året efter! Vid det här laget kunde jag inte ens ta ut hunden ur bilen så jag fick låna instruktörens hund Chili för att lära mig själv och fick istället åka upp och träna med Achilles när vi var ensamma på klubben. På sidan av tränade vi såklart stenhårt på vardagslydnaden och framför allt inkallning och hundmöten! Under fortsättningskursen hade vi långlina på och såg till att övriga hundar var på behörigt avstånd, vaktandes av sina hussar och mattar...

När jag tänker efter vilket jobb jag lagt ner så är det helt sjukt! Efter mycket slit vågade vi oss i alla fall ut på agilitybanorna och fram till förra året har vi tävlat i klass 3 i både hopp och agility med några SM pinnar. Dessvärre har han ont i knä/rygg och har nu fått sluta.

Den största vinsten är ändå hur bra han går ihop med andra hundar. På promenaderna bryr han sig inte över huvud taget om hundar vi möter. Inte heller på tävlingsplatser. Han springer lös på träningsplaner med andra hundar runt om och är ALLTID lös i skogen!

2008 flyttade Link in

Tyvärr så är han nog i slutändan ändå en ensamhund. Han tycker det är jobbigt med galna aussies och vill helst ha huset och bilburen för sig själv. Han är en riktig liten surgubbe som vill ha lugn och ro, utan stoj och lek. Men trots sina brister så älskar jag min terrier!

Vi har haft en helt fantastisk helg i Laxå med massa vallning, trevliga människor och framförallt otroligt duktiga hundar! Det är så kul att verkligen få se hur fint aussies kan jobba, med fokus, samarbete och god djurhantering!

I fredags åkte vi till Laxå för att förbereda inför helgen. Fåren skulle flyttas och delas, uppsamlingsfållor fixas, banan byggas iordning, parkering och tältplats markeras ut etc. etc. Trots regn flöt dagen på bra och på kvällen blev det tacos för funktionärer och domare hemma hos Erika.

Tidigt på lördagen åkte vi till tävlingsplatsen. Veterinären började med att kolla igenom alla djur men även platsen för tävlingen för att sedan fortsätta att kika igenom alla hundar, både funktionärshundar och tävlingshundarna. En noggrann och ordentlig genomgång av hals, nos, ögon och tassar, lyssnade på hjärtat och sedan kikade på hundarna i rörelse.

Efter domaregenomgång av banan var det dax för de 10 ekipagen att starta. Link fick gå först som föråkare utan tävlan vilket var kul för jag ville gärna vara med och prova på! Sedan jobbade vi som utställningshund till de andra tävlandena. Många fina hundar visade upp sig och det blev väldigt jämt i toppen. Vinnaren, Tove Ekman med Stuff hade 91 poäng och 2:an och 3:an hamnade på 90 poäng där hämtpoängen fick avgöra. Efter varje ekipage hade kört klart hade domaren en öppen bedöming inför publiken. Detta var mycket uppskattat och det var väldigt intressant att höra. Vid prisutdelningen fick vi en stor eloge av domaren som verkligen gillade detta arrangemang, 5 stjärnor. Hon tyckte att djuren var bra invallade, lagom svår bana och trevliga hundar som visade upp sig. Även ett imponerande prisbord från våra sponsorer! Domare var Lena Karlsson, kennel Ty Nant (BC) som vi är väldigt glada att hon ställde upp med all sin kunskap om vallning.

Här är en film från dagen. Alla ekipage är inte med men det finns klipp med från samtliga moment i tävlingen.

Min fina utställningshund - LINK

Under söndagen hade vi kurs. Två instruktörer, Erika Mattsson och Lena Karlsson höll kurs parallellt i två hagar bredvid varandra, 6 ekipage i varje hage. Det var mycket intressant att lyssna och på och kul med ekipage på olika nivå. En kursdag som bjöd på en mängd tips, idéer, tankar och framförallt tid med instruktören.

Detta var en otroligt rolig helg att genomföra och vi har redan börjat spåna i nästa års GULDTACKA!

1:a Tove Ekman/Stuff - 2:a Malin Fahlén/Vegas - 3:a Susanna Skoglund/Tijah

 Samtliga deltagare vid Guldtackan 2012

Igår tränade vi brukslydnad på klubben. Började med platsliggning med skott. Sedan körde jag igenom frammåtsändandet, kryp, skall och hopp. Ett toppenpass men med en del saker kvar att få till.

Frammåtsändandet är det som går sämst just nu. Jag är ändå nöjd med de flesta delar men nu när vi jobbar med att sätta ihop allt blir det lite snurrigt i både Links och mitt huvud. Här måste vi absolut nöta nöta nöta!

Krypet ser superfint ut. Jag kan faktiskt gå i nästan normaltempo vilket jag inte trodde. Han håller perfekt position, inte så långt fram som jag ser många andra hundar göra och han är låg och kryper med både fram och bak. Däremot kan han blanda ihop det med skallet? Vi tränar ju det ganska mycket så inte jättekonstigt men en förberednade signal är viktigt att få till!

Skallet går bättre och bättre. Han skäller fortfarande mer i frustration/osäkerhet och inte det där avslappnade skallet, däremot kommer det mer och mer när han fått skälla ett tag. Han har även ganska långt mellan skallen MEN väldigt jämt och fint tempo. Han bryr sig inte heller om kommenderingar.

Hoppet har vi gjort om lite. Jag vill inte riskera att han stannar för tight inpå hoppet på motsatt sida så nu har vi ett nytt kommando som betyder hoppa och fortsätt frammåt tills jag säger något annat. Funkar väldigt fint men då har jag inte heller börja lägga till ett stopp/sitt på andra sidan.

På sidan av kör vi såklart uppletande och sökdelen. Snart är det september och tiden bara flyger iväg. Det känns som om vi är på gång men frågan är om vi klara det hela vägen till tävlingsklara.

Eventuellt kommer väl Link även begära pappaledigt i vinter, hihi! Om allt går som det ska kommer han att ha sin första kull på Stjernborgens kennel! Mer om kullen kan Ni läsa här! Det ska bli så spännande och man blir ju så valpsugen på en gång!

Link och Ivra