Jag är STOLT över våra prestationer och våra tävlingsresultat är ett kvitto på allt jobb vi lagt ner för att komma dit vi är idag!

Jag ÄR en tävlingsmänniska och det mesta jag tar mig för vill jag uföra till 100%! Med det menar jag att hela kittet är viktigt, träningen, samspelet, träningskompisarna, känslan, nerverna, ödmjukheten och till sist tävlingssituationen.

För mig är tävlingsresultaten ett kvitto på hela konstruktionen, ett bevis på att vi har jobbat på rätt sätt för att nå vårat mål.

När man t.ex går i mål efter ett agilitylopp och får sin SM-pinne, självklart har man känslan från loppet i kroppen men tanken på alla timmar av träning som ligger bakom, samspelet med hunden som ska klaffa perfekt i 30 sekunder, träningskompisarna som står och ropar och hejjer vid sidan, nerverna som försvinner när man går in på planen, ödmjukhet mot sina konkurrenter och glädjen över att man nått sitt mål - SM-pinne!! UNDERBART!!

Tror säkert att många med mej kan känna igen sig i vilken gren man än tävlar i!

Baksidan av myntet, det som gör mig så himla ledsen är däremot personer som väljer att visa upp medaljen UTAN att ha tävlat loppet! Det jag tydligt vill skriva är att jag inte på något sätt menar att dessa ekipage är sämre MEN har man inte gjort jobbet och visat att man kan prestera förtjänar men inte heller ett kvitto i form av resultat i boken, en ny merit eller en titel i namnet.

Denna korta annonsrad på blocket har i alla fått mej att se lite annorlunda på människors engegemang, motivation och inte minst likgiltlighet till sin hund.

"...valpar efter mycket välmeriterade föräldrar både bruks och utställningsmeriter."

Dessvärre kunde jag inte hitta någon bruksmerit på någon av föräldrarna, i själva verket hade ingen av hundarna ens tävlat bruks. Hanen hade tävlat lydnadsklass 1 två gånger, några cert på utställning och klarat bevakningsutbildningen men inte fått ut titeln. Tiken utställd två gånger i junior- och unghundsklass.

För mig är detta en MISSVISANDE annons! Till svar får jag:

"Annonsen är inte missvisande och du får gärna komma och lägga ett elitspår för vår --- då han är en fantastisk spårhund. Vi tränar alla våra hundar både i lydnad och spår och tycker att det är fantastikst roligt att jobba med dem..."

Skriv gärna vad Ni gör med Era hundar, vad de är bra på och hur roliga de är att träna med men i mina ögon är man inte värd ett kalla sin hund bruksmeriterad om man inte bevisat på tävling att man klarat av t.ex ett elitspår.

Jag är STOLT över våra prestationer och det jobb som ligger bakom de!

Nyfiken på de 49 aussiekullar jag har hittat hittills som planeras under året?

Jag har inte skrivit ut några utställningsmeriter, däremot finns MH, Korning, lydnad, bruks och vallning (kan saknas) med. Även lite fakta runt kullsyskonens HD/ED och MH. De blåmärkta uppfyller rasklubbens valphänvisningskrav!

Planerade Australian Shepherd kullar 2011

Varför faller valet på tik framför hane? Australian Shepherd uppfödare upplever idag att bara 1 på 20 valpspekulanter är intresserade av hane. Finns det något som uppfödaren kan tänka på för att utveckla hanar som fler vill ha?

Tyvärr tror jag att många har förutfattade meningar om att hanar är stökiga, bråkiga, hanhundsaggressiva och hormonella. En tik är lättare. Men är det verkligen så? Självklart är alla hundar individer och vi kan inte döma alla efter en kam. En annan faktor som är svår att bortse ifrån är den där känslan som bara finns där, denna individ oavsett kön, passar mig!

Temperament

Som jag skrev här ovan så pratas det mycket mer om hanhundsaggressioner än om bitchiga tikar. Att de flesta tror att hanar är jobbigare i vardagen än tikar är ingen nyhet. Jag har själv fått frågan om min hund är en tik eftersom jag tog med honom ut ur bilen och satte mig bland andra hundar, för det är inget man kan göra med en hane tydligen (jag har då en hane).

Vart går man som förstahundsägare av en ny ras för att få kontakt med uppfödare? Det bästa vore ju såklart att besöka en tävling inom den grenen man själv vill hålla på med, eller besöka olika kennlar men jag tror att väldigt många faktiskt besöker hundutställningar, som Stora Stockholm till exempel. Där vet man att många individer från rasen kommer att visas och chansen är stor att man kan prata med flera uppfödare.

Många kan dock uppleva just Aussiehanar på utställningar som galna. Är det så att hanar med mer testosteron är jobbigare att hantera? Och finns det ett samband mellan päls/massa och testosteron? Som de allra flesta vet föredrar utställningsdomarna hundar med mycket massa och mycket päls. Har detta bidragit till att hanhundarna även fått mer testosteron och att framförallt då drabbat hundar som föds upp för att konkurrera på utställning? Detta skulle mycket väl kunna vara något för uppfödarna att tänkta på.

Själv ser jag både tikar och hanar som uppträder dåligt på offentliga platser. Jag ser också fler och fler annonser om tikar som måste omplaceras p.g.a att de inte kan bo tillsammans med andra tikar.

Utseende

I rasstandarden kan man läsa detta:

”Den skall vara välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad… Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.”

Mankhöjd: Hanhund 51-59 cm, tik 46-54 cm

Storleksmässigt är det ganska svårt att säga hur stor en aussie ska/kommer att bli. En liten hane kan vara lika stor som en medelstor tik. Hanhundarna har oftast lite mer päls men skall absolut inte vara grova. En tik ska inte heller vara för späd eller vek.

Hemmet

En annan aspekt är ju vilket kön som finns i hemmet innan den nya individen skall flytta hem. Har man en tik hemma vill man oftast ha en tik till för att slippa den jobba perioden med löp. Har man en hane hemma vill man också ha en tik för att slippa eventuella spända och jobba hanhundsbråk. Enligt denna kalkyl verkar det som att endast förstahundsägare/ hem utan hund kommer att välja en hane.

Jag själv hade en hanhundsaggressiv terrier hemma när jag tog hem min andra hane. Med rätt inställning och tydliga regler och en konsekvent matte har detta fungerat hur bra som helst!

Avel

Vill man avla på sin hund kanske valet faller på en tik, framförallt om man är uppfödare och vill hitta en ny avelstik till kenneln. Men förutom allt jobb som en valpkull innebär, får man på en tik ”bara” ta fem kullar tillskillnad från en bra hane som kan ha betydligt många fler kullar och slippa det största jobbet med allt vad avel innebär.

I dagsläget vore det en verklig investering att skaffa sig en solid hane med bra hälsostatistik, med fina MH och MT test och meritera upp den.  

Tävling

Om man vill satsa på tävling borde valet av hane vara lätt. Även om tikar bara löper två gånger om året brukar detta ändå vara ett problem då de flesta tävlingar inte tillåter löptikar. Förutom löpet har i skendräktighet och ett ojämnt humör som de flesta tikägare känner igen. Planerar man att tävla mycket vill man inte att träningen ska försvåras för att hunden är inne i en viss humörsperiod.

Dessvärre har jag hört flera som kastrerat sina hanar för att de skall kunna prestera och fokusera på tävling. Är detta ett sätt för ägaren att göra det enkelt för sig eller är det så att fler hanar får mer och mer hormoner? Jag själv tror inte att de flesta hanar har problem med sina hormoner utan med att deras mattar/hussar lägger kravet på fokusering för lågt.

Väljer man att kastrera sin hund är det dock billigare att kastrera en hane än en tik.

Hur ser könsfördelningen ut på tävlingsfronten? Skulle även vara intressant att veta hur många av dessa hundar hane/tik som är kastrerade.

Top 5 Årets Aussie 2010
Vallning: 2 tikar
Bruks: 4 hanar – 1 tik
Lydnad: 3 hanar – 2 tikar
Agility: 1 hane – 4 tikar
Utställning: 3 hanar – 2 tikar

Top 10 Agility SM 2010
Large: 6 hanar – 4 tikar                                          Bästa Aussie, 8:e plats - hane
Medium: 2 hanar – 8 tikar
Small: 1 hane – 9 tikar

Top 15 Lydnads SM 2010                                      (ingen aussie deltog 2010)
8 hanar – 7 tikar

Top 10 Bruks SM 2010
Spår: 8 hanar – 2 tikar
Sök: 5 hanar – 5 tikar
Rapport: 4 hanar – 6 tikar
Skydd: 5 hanar – 5 tikar
IPO: -

VP statistik 12 godkända
2 hanar – 10 tikar

Den Aussie som har uppnått högsta MT poäng är en hane.

En första överblick ser ganska jämn ut mellan tikar och hanars prestationer men verkar ändå tyda lite på att tikar går bättre inom vallning och agility medan hanarna prestera lite bättre inom brukset och lydnaden. Kan detta ha något att göra med min egna uppfattning om tikar och hanar, nämligen att hanar jobbar mer för sin förare medan tikar jobbar mer för en belöning? Vallning är ju i sig en väldigt

självbelönande gren då vi använder hundens instinkter och agility kräver en ganska kort fokusering med en snabb belöning. I brukset och lydnaden behövs en hund som kan jobba längre stunder och hålla ihop i självständigt arbete (självklart är detta med självbelönande).

Min känsla är att hanhundar säger:

OK, säg vad jag ska göra så gör jag det.

Medan tikar säger:

Visa vad jag får så får vi se om jag gör det.

Detta är alltså tankar, funderingar och hypoteser kring val av kön. Jag har säkert missat många faktorer och alla har vi olika positiva och negativa uppfattninar kring ämnet.

Vad tycker Ni?

Rasklubben ska ansvara och väcka intresse för avel av sunda, mentalt och exteriört goda hundar av den egna rasen och bevara och utveckla dess bruksegenskaper.

Hundavel ska bedrivas på ett sådant sätt att det befrämjar avkommans hälsa och välbefinnande. Varje medlem i SKK som avser att avla ska se till att endast använda hundar som inte har allvarliga sjukdom/funktionshinder och undvika kombinationer som ökar riksen för detta hos avkomman. Hunden ska också ha ett gott och för rasen typiskt temperament och ska inte användas i avel om den uppvisar överdrivna rädslereaktioner eller aggresivt beteende.

Rasklubben har utifrån dessa grundregler från SBK och SKK satt upp egna krav för valphänvisning. Det ligger i varje uppfödares och hanhundägares ansvar att ta hänsyn till mätbara resulat som HD, ED och MH men även beakta övriga hälsoproblem som t.ex skotträdslor, andra påtagliga rädslor och oklara hälsoproblem.

Rasklubben vill också trycka på vikten av avel på hundar med bevisad arbetsförmåga och arbetskapacitet för att enligt rasklubbens grundstadga bevara och utveckla dess bruksegenskaper.

HD - A/B u.a

Ögon - u.a

Skottfasthet - MH 1-3 (jag själv ser helst 1-2) / MT 3-5

Ålder på avelsdjur - över 24 månader

Provmerit Bruks/Vallning

Minst ett av föräldrardjuren ska ha uppnått något av följande krav:

Godkänd lägre klass bruks / Godkänd Tjh

Godkänd officiell vallprov, SVAK eller anna officiell klubb i hunden hemland

Minst 1 leg OTD (ASCA)

Exteriör utvärdering

Minst ett av föräldrardjuren ska vid parning exteriörbeskriven (godkänd korning) eller utställd öppen- eller bruksklass med minst en 2:a i kvalitet.

Detta borde ju ligga som grund hos alla uppfödare och hanhundsägare när man planerar sin nästa parning/valpkull. Rasklubbens uppgift är ju att utveckla rasen och föra den frammåt mot ett för rasen och dess uppfödare gemensamt mål! Borde inte valphänvisningskraven vara ett första steg åt rätt håll?

Hur ser det då ut på avelsfronten i Sverige 2011? Jag har försökt leta reda på alla, än så länge planerade valpkullar och är uppe i 46 stycken. Finns skäkert en del so jag missat och fler kommer garanterat komma under andra halvan av året.

Av dessa 46 kullar är det bara 10 parningskombinationer som uppnår rasklubbens valphänvisningskrav!

En otroligt viktig del i min uppväxt som jag är stolt över att jag fått med mej är vikten av att engagera sig, i sina egna drömmar, för andras intressen och självklart i det som vi har gemensamt!

Framförallt har jag fått mycket av detta av min far. Han har alltid varit engagerad i sportklubben, varit tränare eller lagledare, tittat på alla våra matcher (vi är fyra syskon), varit chaufför och uppmuntrat. Än idag går vi och tittar på varandras intressen, allt mellan fotboll, cross, hundtävling eller konserter i kyrkan, det är så man gör i vår familj!

Det är därför inte konstigt att jag tycker det är självklart att man ska engagera sig, inte bara i sina egna intressen utan även för att hjälpa andra. Jag är medlem vid Enköpings brukshundklubb och mitt stora intresse är hundträning. Jag hjälper till att hålla i agilitykurser samt öppna agility- och lydnadsträningar för klubbens medlemmar. Någon enstaka gång har jag suttit som skrivare vid lydnads- och brukstävlingar. Varje år hjälper jag till att ordna inoff agilitytävlingar samt KM. Jag har även startat upp en öppen sökgrupp och hittat mark till denna, då det fanns ett stort behov av detta på klubben, inte bara från min egen sida utan även önskemål från andra. Jag är även webmaster och sitter med i agilitysektorn.

Utöver detta så tränar jag enormt mycket på fritiden. I höstas blev jag delägare av ett gäng goa tackor! Detta har bidragit till att jag startat upp en vallningsgrupp för att få till bättre träning och kunna ta hjälp av och träna tillsammans med andra duktiga ekipage. Nu under vintern då det är svårt att få till bra lydnadsträning har jag även startat upp en ridhusgrupp som jag själv tycker är guld värd!

Sedan åker jag även till ett ridhus i Solna och tränar agility med ett gäng och ett annat träffar jag i Kungsörs inomhushall!

Varför är det så svårt för människor att engagera sig? Varför ska alla bara ha och ha och ha? Jag hör ofta folk som klagar på att det är så svårt att komma med i olika träningsgrupper, det ordnas inga tävlingar, det finns inga instruktörer och därmed hålls det inga kurser på klubbarna.

Min fråga är, vart är alla dessa människor där det är t.ex medlemsmöten? Det verkar ju finnas ett sug efter hundträning av olika slag men ingen verkar vilja göra jobbet! Det komiska är att det egentligen inte krävs särskilt mycket för att få ihop en fungerande träningsgrupp, säkert mycket mindre än att klaga över att det inte finns en.

Nu lägger jag själv väldigt mycket tid på just hundträning. Jag studerar 125%, jobbar på helgerna, delägare av får, har tre hundar som tävlas i agility, lydnad, spår, sök och vallning. . . men hinner jag göra så pass mycket som jag gör borde väl alla kunna bidra med något!

Dagarna och veckorna rullar på. Skönt att det börjar bli ljusare om dagarna men jobbigt med alla is. Som tur är får jag till några pass på konstgräsplanerna (dagtid), ridhusträning för lydnad på torsdagar och för agility på lördagar. Däremellen blir det vallning i lilla hagen som än så länge har superbra underlag och några sökpass i inomhusmiljö på vår gård och alla byggnader.

Den officiella agilitysäsongen drar igång redan nu i februari, lydnadklass 3 debut är planerad till mars/april och med bra träning och tillgång till olika får så blir det nog en start på ASCA till sommaren. Söket får vänta till efter sommaren, svårt att få till bra pass i skogen med all snö.

Kullkampen 2011 har fått bra gensvar och i nuläget är det 14 anmälda och ytterligare 3 på gång. Alltså är det bara två sockervindar som saknas av 19 (håller fortfarande tummarna att de också kommer)!

Mitt kursberoende fortsätter men jag försöker hålla mig i skinnet! Jenny Damm i maj är betald och klar. Sedan blir det vallkurser för Gunnar och Maarten i maj/juni inför ASCA tävlingen. Kan verkligen rekomendera vall och djurhanteringshelgen hos Isi och Anne Awes i mars (mer info finns på Maybetails hemsida). Gick den förra året och den var verkligen super. Bra arbetsstationer, kanon instruktörer, mycket tid, god mat och trevligt sällskap!

Hagen 26 januari 2011

  Vasco

Link

Fösning

Så var äntligen Kullkampen 2011 officiell! Gudmor Maja och brorsan Link har varit i farten och dragit ihop en fullspäckad helg som kommer att bjuda på en rad olika aktiviteter, en prova-på helg där vi kommer att presentera fyra olika grenar i hopp om att inspirera och motivera alla Sugarwinds hundar till fortsatt träning.

Fredagen den 5 augusti klockan 18.00 träffas vi i Bredsand, Enköping för att checka in i våra krypin och för de som vill tar vi oss vidare till campingens restaurang, Bresse Krog för en matbit.

Lördagen tillbringar vi i vallhagen/sökskogen där både lunch och fika serveras. På kvällen tänder i grillarna vid campingens strand och årets kullkamp går av stapeln.

På söndagen åker vi till brukshundsklubben för att inspireras av både lydnad- och agilityträning. Vi äter en gemensam lunch och avslutar helgen med att tacka våra instruktörer och fikar ihop.

Nu hoppas jag att ALLA Sockervindar anmäler sig via detta formulär!

VS

Kull 1

Kull 2  

Idag när jag skulle träna lydnad upptäckte jag såklart att "min" lydnadsplan var glashal, typiskt. Istället letade jag mej fram till idrottsanläggningens teknikbana. En liten 5-manna plan med kosnstgräs! Perfekt! Tyvärr är det många kommunsnubbar som jobbar i huset bredvid så där får jag nog hålla till kvällstid. Vet att belysningen brukar vara på.

Lilla planen precis vid mej.

Tog bilen och åkte ner till den nya konstgräsplanen och blev så lycklig för de höll på att ploga den! Den ligger bredvid Enköpings gymnasium, ingen använder planen på dagen och inga sura gubbar som kommer och muttrar!

Stora 11-manna planen som nu är helt plogad!

Link blev så lycklig när han kunde springa på gräset! Tränade inkallningen som gick över förväntan väldigt bra! KUL! Jag har nu även planerat en klass 3 start!

Idag åkte Liza hem till Halmstad igen efter en vecka här i Enköping. Känns redan tomt. Vi har haft en otroligt härlig vecka med mycket aktiviteter. Middagar, bastubad, vallning, inomhussök, hundsim, promenader, nyårsfirande och mycket annat. . .

Igår var vi och vallade. Vi ändrade om lite och byggde en större fålla som blev ca. 20x10 meter. Fick skotta en hel del men det var det värt. Link fick sig några tillsägningar och fokuserade mycket bättre än i måndags. Däremot vill han väldigt gärna bestämma själv åt vilket håll hämten ska ske, det ska vi ta tag i på fredag!

Sedan kom vi på att vi nog kan bygga en 25:a (saknas bara 4 grindar). Ska även få den plogad, härligt!

Nu är det dax att göra sista rycket på höstens kurser innan jag börjar plugga i Uppsala igen vecka 3. Bild och Media C vilket innebär C-uppsats. Vi får se hur tiden för hundträning kan läggas upp inför våren.

Har i alla fall hittat den perfekta lydnadsplanen nu i vinter. 2 min gångavsånd ligger ju Enavallen med plogad och upplyst parkering (inga bilar då det bara är aktiviteter där på sommaren).  Idag träffade vi Bella och Wilja där för lite lydnadsträning. Link skötte sig utmärkt.

Nu till mitt kursberoende. Många har frågat hur många kurser jag gick under förra året. Jag ville väl inte veta själv hur många det var då jag vet att det blev en hel del. Största anledningen är väl att jag började valla. Utan kunskap själv och utan egna får blev det istället många kurser. Såhär mycket lyckades vi skrapa ihop 2010:

• 8 vallning
• 2 sök
• 2 agility

Fick en liten chock när jag såg hur mycket det blivit. Förra året la jag alltså ca 1000kr i månaden på kurser. Det är ingen kurs jag är missnöjd med och många instruktörer som jag gärna skulle gå för igen. Detta år kommer däremot bli betydligt lugnare.

• Jenny Damm är redan inbokad.
• Sedan kommer jag vilja gå någon mer vallningskurs nu när vi kommit en bit och faktiskt kan träna på våra egna får.
• Skulle även önska gå en lite längre sökkurs med träffar kanske varannan vecka så man hinner träna lite mellan tillfällena (Hoppas lite på Ozzy's husse, Erkki men det vet han inte om än. . . )