December är här, snön lika så och andra advent har precis passerat! Jag har fullt upp med mitt examensarbete och denna vecka är det intervjuer inbokade. Samtidigt är det en del jobb inför helgens rasmonter på Stora Stockholm.

I helgen har Malin och gänget varit här. Långpromenader i kylan och inomhussök har stått på schemat. Link älskar att söka i miljö och blir helt galen, vi fick faktiskt fram en blindmarkering som jag såg och kunde korrigera. Första skicket i ett litet rum där Malin låg under golvet. Link blev stirrig och tog rullen utan att leta sig fram. Ut med rullen och skickade igen. Malin hade en lösrulle som hon sträckte upp när han lokaliserat henne. Toppenbra och efter det inga mer blindningar (det passet). Link fick söka vidare i de tomma ladugårdarna, samma glädje, tomt som träff. Den svåraste var en hög lega där figgen låg på höloftet. Link brukar vara riktigt bra på höga så det förvånade mig men han jobbade sjukt bra och gav aldrig upp och hittade tillslut figgen. Men istället för att markera, vilket var min tanke, så klättrade Link upp på den 3 meter höga stegen som stod mitt i rummet. Hjärtat i halsgropen, men Malin tog emot honom och det blev en direktbelöning istället för en markering. Skönt att han ville ända fram och inte markera på avstånd...kankse att han tänkte till från första figgen när han markerade på vittring.?!

Efter söket blev det en långpromenad med alla hundar, Link, Vegas, Jamma, Achilles, River och Wilija. Bella och Wilja var med och tränade och det är så skönt att i stort sett alla hundar passar så himla bra in i vår flock. Underbart att se de springa i snön!

När vi kom hem började plötsligt Link att hosta och kräkas. Först trodde jag att han hade fått i sig något och skulle kräkas upp det men med tanke på att han hostade kraftigt blev jag orolig att något fastnat i halsen. Han blev sämre och sämre och gnällde, slickade och irrade runt. Vad fan, var han förgiftad? Vi kom fram till att han omöjligt hade fått i sig gift då han varit under uppsikt hela dagen. Sedan upptäcker vi att han börjar bita på kardborrar som fastnat i pälsen. När han kräks en sista gång så skriker han av smärta. Vi ringer Strömsholm då det inte verkar ge med sig men vi bestämmer oss för att avvakta. Efter en promenad så lugnar han ner sig men har uppenbart ont. Han somnar till slut men sover oroligt hela natten för att på morgonen vara sitt vanliga ja. Däremot blev det en lugn söndag med godisbak och monterfix!

Sockerligan vinter 2012