För fyra år sedan åkte Link och jag på en prova-på dag i vallning för Gunnar Larsson och intresset för vallning var tänt, i alla fall hos mig. Jag anmälde mig till en förberedande vallhundskurs och var taggad att komma igång. Inte kunde jag väl i min vildaste fantasi tro att vi fyra år senare skulle stå där vid sändningspunkten på en IK1 tävling med 35 starter.

Är det någon tävlingsform som gör mig nervös så är det vallningen. Inför den här helgen kändes det betydligt bättre än vid vårt vallhundsprov, nästan för bra för att vara sant. Jag är trygg med Link. Han är alltid snäll med djuren, han har ett fantastiskt samarbete och en enorm vilja att alltid genomföra det jag ber honom om. Dagarna flöt på och dagen innan debuten kom de… fjärilarna i magen! Jag har under helgens gång funderat över vad det är som gör mig så nervös och en stor del är nog känslan av att sticka ut och min önskan om att alltid visa upp vårt bästa!

Så blev det då fredag och jag stod där, med en nummerlapp på ryggen med siffran 28, vid sändningspunkten med fyra får 150 meter bort. Link låg taggad vid min vänstra sida och domaren ger klartecken att skicka. Tio krokiga och ryckiga minuter senare tar poängen slut när vi ska fålla in djuren MEN vi hade uppnått vårt mål – att genomföra en hel IK1 och inte komma sist!

Dag två och nytt mål, att prestera bättre än dagen innan.  Trots att banan lockade till ett vänsterhämt valde jag att skicka Link höger. Den sneda framdrivningen blev svår för oss och Link kom glatt och lite för hastigt med fåren spikrakt till mig. Efter fösningen och drivningen var det idag först en öppen fålla och sedan en ränna som sista moment. När jag stod där vid fållan var det bara två saker jag kunde tänka på, att mina knän måste skaka så att hela publiken ser det och att tackorna skulle sluta vara så envisa och bara gå in. Med Links hjälp gick de inte bara in i fållan utan vi fick även full poäng på rännan. Peter Nilsson som var domare under helgen gav hjälpsamma tips och meddelade att vi fått 73 POÄNG! Känslan att gå från månader av vila och en allt sämre relation till sin hund i brist på motiverande aktiviteter till att få ett 2:a pris på en IK1 tävling med ett samarbete som tog oss till 13:e plats av 35 starter är obeskrivlig! Applåder, hejarop och lyckotårar!

Dag tre och vetskapen om att gårdagen skulle bli svårslagen bestämde jag mig för att få till utgången i hämtet och visa upp det vi inte fått till de två tidigare dagarna. Utgången var jättefin men sedan greppade vi aldrig riktigt fåren och jag valde att bryta.

Den här helgen har varit en enormt lärorik helg där jag fått ett kvitto på vår träning, vad vi behöver träna mer på men framförallt visat vad vi kan och att vi kan! Det har varit en otroligt bra stämning och jag har pratat med många nyfikna och fått många fina kommentarer. Nu ska vi njuta ett tag av våra framgångar innan vi tar tag i nötvallningen igen.