I fredags var det dax för årets upplaga av Guldtackan, en vallhelg för aussies som jag tillsammans med Sanna anordnar varje år. Iår var även Linda idås med och hjälpte till, vilket jag är så otroligt tacksam över. Utan dej hade jag inte klarat det!

I fredagas var det alltså dags för valltävlingen, för fjäde året i rad. Första året var Link hållhund, andra året var han skadad, förra året kom vi trea men iår drog vi till med en vinst! Han är så otroligt rolig att valla med just nu och det liksom bara flyter på.

En lyckad eftermiddag som följdes av en lyckad kursdag under lördagen. 12 ekipage i olika nivåer som drillades i vallningens konst. Tyvärr kunde jag inte vara på plats under lördagen då Jamie hade rapportträning.

Maja/Link - Susanna/Pippi - Sanna/Dylan

Igår var det dags för Links tredje elitsökstävling. Vi var laddade, redo och taggade. Kändes så himla bra, lagom nervös, och lite mer erfarenhet hur jag ska ta en elitruta. Värmde upp Link och vi startade som hund nummer 2. Skickade vänster, där han gick ut fins och slog fram. Skickade höger hörn och även där gick ut fint och slog fram. 4-5 meter från mig skriker han till och drar upp tassen. Jäklar, trodde han trampat på något. Sätter Link ner och ska kolla igenom honom. När jag tar i honom så sträcker han ut höger framben och fullkomligt gallskriker. Tittar ändå igenom tass och armbåge, inget. Kopplar honom och går lite fram och tillbaka på stigen. Han belastade inte höger fram och haltade väldigt tydligt. Med en elitruta på 300 meter framför oss var det inget mer än att bryta.

Nu blir det till att boka tid och kolla igenom, säkert vila, rehab och starta upp nästa år med att bygga upp igen. Så jäkla surt! Ännu mer surt när ingen av övriga deltagare kom upp i certpoäng.

Nu ska vi ta oss en funderar på hur mycket söket sliter på Link och om det är läge att byta aktivering för honom eller om vi vågar köra på ett tag till. Håll tummarna.