Tiden står både stilla och flyger iväg samtidigt! Torsdagen den 18 juni föddes Indy Liz Tibblin och vi har sedan dess spenderat dagarna hemma för att lära känna vår underbara dotter!

Snart har hon varit en del av familjen i tre veckor och jag själv börjar sakta men säkert vara på banan igen, lagom till regnet kom idag... Inte svårt att skjuta upp träningen och spendera dagen inne med Indy, vänner och fika istället. Hundarna däremot, de hade nog valt andra aktiviteter.

Medan vi var på BB bodde Achilles hos mina föräldrar, Jamie bodde hos Bella och Link var hos bästa uppfödaren Sanna. Underbart med vänner och familj som ställer upp!

Förra veckan hade jag som mål att ta mig ut på promenad med barnvagnen, check! Denna vecka är det ett rapportpass för Jamie och vallning som gäller. Jag råkade skicka iväg en anmälan till en valltävling med Link som infaller om 3 veckor... vi får se om vi startar eller ej. Jamies mål är ju lägre rapport om 2 månader. Känns som gott om tid nu men man vet ju, att det alltid önskas mer träningspass när tävlingsdagen väl kommer.

Maj levererar som vanligt! En månad som är perfekt för träning, inte för varmt, inte så mycket regn, man har hunnit grundtränad och tävlingsträna hundarna och motivationen är på topp!

Jamie har fått en titel i hoppklass, AgHD1, och blivit uppflyttad till agilityklass 2!

I Eskilstuna debuterade hon med Rapportligan i appellrapport med vinst och uppflytt till lägre som resultat!

Idag var vi iväg till Bro för MT och även här visar hon vilken grymt stabil hund hon är! KORAD på 512 poäng! fullt på alla lekmoment och tar sig an alla uppgifter själv utan att tveka!

Link blev ju uppflyttad till elitsöket förra veckan. Vilken fröjd det var att se honom efter så långt uppehåll från brukset! Glädje!

Jag och många vänner har firat födelsedagar och nästa vecka avslutar vi månaden med hundsnack och middag med bästa gänget!

Tänk vad glad jag är i mina fina aussies!

Lite då och då får jag frågan om tips till personer som vill börja valla med sin aussie. Jag har funderat och funderat vad det är för tips jag kan bidra med och skicka med in i vallnigsvärlden. Eftersom jag sällan sett hundarna eller är någon instruktör själv så känns det svårt att ge konkreta tips kring just inlärningen eller vallningsträningen i sig.

Istället har jag funderat på hur det kommer sig att jag alltid känt mig så välkommen och vad som gjort att jag själv fått möjligheten att utvecklas tillsammans med min hund.

Tips 1 - ta det inte personligt

De allra flesta som vallar i Sverige idag har BC och det betyder då såklart att de allra flesta hundar som arbetar, tränar, tävlar, går kurser etc. är just av rasen BC. Det finns många års erfarenhet bakom och många är väldigt duktiga på det de gör.

En del instruktörer och djurägare tar inte emot alla raser, av olika anledningar. Kanske ser de inget intresse i att se/träna andra raser, kanske känner de sig okunniga på hur de kan hjälpa hunden i fråga eller så har man fördomar av olika slag. Ytterligare en faktor som många instruktörer påpekar är att man måste ha egna djur eller kunna träna mellan kurstillfällena. (Oavsett om det är vallning eller någon annan gren så tycker jag också att det är så mycket roligare om kursdeltagarna kan träna hemma mellan kurstillfällena och på så sätt utvecklas och komma längre i sin träning). Oavsett anledning så tycker jag att det måste vara ett beslut som instruktören/djurägaren har rätt att göra. Det jag absolut inte gör är att slänga ur mig kommentarer som ”jag hade fel ras” eller “de tycker aussies bara biter och jagar djur”, det skapar bara större sprickor mellan “grupperna” som redan finns. Jag vet inte hur många gånger jag ser sådana kommentarer på sociala medier som t.ex Facebook och jag vet faktiskt inte vad dessa uttalanden ska leda till, även om jag förstår att man kanske känner sig utesluten eller orättvist behandlad.

Jag försöker istället att se det som bra information som hjälper mig att redan från början veta vart jag kan få hjälp och inte, vart jag kan utvecklas tillsammans med min hund och vilka instruktörer som kan inspirera och hjälpa mig nå mitt mål. Av alla de olika ställen jag varit runt på, det har blivit en hel del faktiskt, så har jag bara blivit nekad att träna på ett ställe, som just inte tog emot andra raser än BC. Har jag tjurat ner mig för det? Har jag slutat valla för det? Nej. Sedan har det varit instruktörer som direkt sagt att de inte sett någon kroppsvallare förut men att vi får hjälpas åt att diskutera och hitta en träningsmetod som hjälper oss framåt - toppen med öppenhet!

Tips 2 - respektera önskemål

Nästa tips är, att när man väl har hittat en instruktör eller kanske en djurägare som man får träna hos, att följa deras regler/önskemål. Då menar jag inte tankar och träningsmetoder som innebär dålig djurhantering av vare sig boskap eller hund, utan deras rätt att skydda sina djur från dålig djurhantering. Två sådana önskemål som jag själv stöter på ganska ofta är att man vill ha lina på hunden till en början och att hunden inte ska stressa djuren genom att vara för nära eller springa för fort utan att ge djuren en tydlig riktning. Jag försöker att inte ta det personligt att de ber mig sätta lina på min hund vid första passet utan ser det istället som en bra instruktör/djurägare som tar sitt ansvar gentemot djuren som vallas. De känner inte mig eller min hund. Alla har vi olika mått av god djurhantering och är det då hela världen att sätta på en lina på hunden? Nej. När man åker runt mycket upptäcker man snabbt att djuren inte är så vana vid olika typer av hundar, de flesta är vallade av BC med mer eller mindre eye. Det är inte konstigt att djuren då lätt kan bli stressade av ett annat rörelsemönster eller nötdjur som blir rädda om de aldrig tidigare har hört ett skall. En del djur springer för livet och andra blir nyfikna och vill kolla upp hunden. (Vi har samma fast omvänt hos våra djur som sällan träffar en stark eyehund). Respektera önskemålet om att sakta ner hunden, stoppa den eller kall in den. Låt djuren vänja sig långsamt. Ibland måste man kanske planera om sitt träningspass och vänja djuren vid hunden, men kom ihåg att det är djuren som ska må bra. God djurhantering är A och O.

Tips 3 - visa intresse

För att kunna utvecklas och komma någonstans i utbildningen av sin hund måste man ha möjlighet att valla flera gånger i veckan. Kanske har man inte egna djur och måste då söka sig till andra djurägare. Ta det då inte förgivet att du ska vara välkommen hos djurägare bara sådär! Jag förstår faktiskt inte varför alla som har djur helt plötsligt ska ta emot hundägare med öppna armar. Oftast har man egna hundar som tar hand om djuren och dessutom måste ju djurens bästa hämna främst och är det verkligen att träffa nya oerfarna hundar och förare hela tiden?

Visa istället intresse genom att fråga om man får komma och hjälpa till och se och lära. Det kan vara att man hjälper till att stängslar hagar, klipper får, hjälper till vid lammning, utfodrar när ägaren ska iväg etc. Visa att du är intresserad av vallnigsvärlden och allt vad det innebär, inte bara betala för att hunden ska få aktivera sig!

I fredags åkte jag, Jenny, Linn och Bella ner till Ullared för att spendera en natt i stuga och sedan en dags shopping inne på Gekås Ullared. Linn har noga berättat att alla som ska få barn måste åka dit, hihi! Med Linns hjälp fixade vi hela inköpslistan och lite där till. Redan klockan 10 var varuvagnen full och vi tog lunch för att fundera på vad vi glömt och vad mer vi skulle ha råd att handla!

Förutom barnsaker och mammakläder köpte jag också lite inredning till gästrum nummer två! I påsk ska jag tapetsera och sedan är det dax för fix! Längtar!

I torsdagskväll upptäckte jag att Achilles tand var av och i fredags innan jag åkte hann jag iväg med honom till veterinären. Det såg inte alls bra ut och redan på måndag blir det operation. Tyvärr är Achilles inte en drömpassient med sin 11 år, hjärtfel och dåligt levervärde pluss att det såklart är den värsta hörntanden som ska bort! Han bara hem så såg jag att även den andra hörntanden spruckit. Nu håller vi alla tummar vi kan för att Achilles ska klara av operationen och få bli pigg igen!

Link har haft en lugn vecka och faktiskt bara fått träna lite lydnad. Framåtsändandet börjar ta sig. Vi kör fortfarande bara mot koner (han blandar ihop det med skallmarkeringar annars) och jag har bara valt att köra åt ett håll än så länge, utan kommendering. Det är med andra ord mycket mer träning som ska till men delarna börjar sitta!

Jamie fick idag två korta rapportpass med Bella. Vi har ju backat tillbaka lite för att analysera vart/vad/när det är det blir svårt för Jamie. Första passet körde vi en "vanlig rapport". Bella går ut med Jamie till B. Kort liggtid.

1. B-A 150 meter
2. A-C 180 meter
3. C-A 180 meter
4. A-C 180 meter

Jamie gick jättefint alla skick. Kort framföring på 5 meter och sedan sitta och vänta i kanske 5-10 sekunder. Duktig tjej.

Andra passet tränade vi liggtid. För att hjälpa henne fick hon se Bella gå ut ett frispår. Bella gick så hon inte var synlig för oss på A, kanske 100 meter bara, sedan fick Jamie vänta i 10 minuter. Hon satt väl och skrek mer eller mindre hela tiden och ville iväg. Kort framföring och nästan tjuvstart!!

1. A-B 100 meter - 10 minuter liggtid
2. B-A 100 meter - 1 minut liggtid

I fortsättningen ska vi ha längre liggtid även på andra skicket och sedan kort på 3:e skicket ut till Bella som gör en förlägning! Vi har en plan som känns bra!

Igår var Link på återbesök hos kiropraktorn. Började med att titta på rörelserna. De ser bättre ut när han går/travar framåt men fortfarande stelt på cirkel.

Ytterligare en ordentlig och noggrann genomgång av Eva visade STORA förbättringar på Link. Inte alls lika spänd/låsningar i ländryggen. Nacken var också bättre. Då har vi ändå ökat träningen sen vi var där förra gången. Än en gång kan vi konstatera att Link mår bättre vid träning, lagom mycket träning! Hurra!

Något nytt som kommit var att han ömmade i tårna på båda bakbenen men framförallt på vänster sida. Det kan såklart höra ihop med det hala underlaget som är nu men vi ska hålla ett öga på att den ömnaden släpper.

I övrigt ska vi massare och mjuka upp muskelknutar i lårmuskel, vad och triceps. Ganska vanliga ställen där aktiva hundar får ont och det är inte alls några överdrivna spänningar. Vi ska böja och mjuka nacken på vänster sida samt massera bröstmusklerna. Pia är inbokad 1-2 gånger i veckan och jag kommer själv massera dagarna där emellan.

Träningsmässigt kommer vi fortsätta med 2-4 lätta pass i veckan. Det känns så himla skönt, oj vad vi är glada!

Idag drog jag och Bella till Haning för att få en genomgång av Link och Zion. Zion en årlig check inför tävlingssäsongen och målet med Link var att få nya ögon som kanske kan hitta lite andra infallsvinklar än vi tidigare gått igenom.

Jag har kollat runt en hel del och till slut kom lotten att falla på Eva Solberg på Häst- och hundkiropraktorn.  Eva var väldigt grundlig både att titta på rörelser och att känna igenom leder, låsningar och muskler.

I rörelserna såg hon en stelhet bak och då framförallt i höger. Han sträcker liksom inte ut ordntligt. Någon knicks i vänster fram men väldigt liten, i stort sett inget att anmärka. Fina mjuka rörelser i sväng.

Nu kommer jag inte ihåg alla fina namn och exakta ställen där Link har ont men när hon sedan gick igenom honom mer grundligt så har han rejält ont i höger bak. Hon rättade till några låsningar där och jäklar vad han skrek!

En liten spänning ungefär mitt på ryggen som kan påverka rörelsen och skapa att hunden passgår mer.

Fram är han något stel i höger men framförallt i vänster och som mest i bröstmuskeln fram. Triceps är också spända och båda behöver mjukas upp och strechas ut. Hon kollade även lite på "gamla" skadan innanför bogen och kände en liten reaktion men inte alls något farligt, skönt! Carpus och alla tassar, knäleder, armbågar, höfter etc. jättefina!

Det sista hon hittade var en låsning i nacken när han böjer den åt vänster. Hon behandlae även den och den kändes genast bättre.

Nu ska jag massera och strecha Link. Han ska ta det lugnt i några dagar för att sedan öka på men utan att rusa runt och leka. Skogspromenader och balansövningar till att börja med och om några veckor något lugnt vallpass. Om 3 veckor ska vi tillbaka för att kolla av honom igen.

Vi har haft besök av både Malin och Liza i en vecka och nu är det bra tomt här hemma med bara tre hundar, Billy och jag. Förutom skratt, bastubad, shopping, god mat och onyttigheter har vi även hunnit med en del hundträning.

Nyår är över för denna gång och vi hade väldigt trevligt med middag hemma hos oss med vänner! Achilles klarade smällarna helt ok.

Link har fått köra några sökpass där vi har fokuserat på raka skicka (station 1) med figge på djupet. Funderat en del över hur djupt jag vill ha figgarna, nu har de varit på 70-80 meter. Om jag kan programmera om Link att gå 60 djupt istället för 50 så har jag ju säkrat medvindssidan. Frågan är om man behöver träna djupare? OM jag gör det vill jag ha ordentligt avvallat och inte bara 3-5 parallella spår.

Förutom skogsdelen har Link även fått träna markeringar. Jag har bestämt mig, han ska bli skallhund. Jag men framförallt Bella har lagt upp en plan och vi börjar med att han ska kunna markera mig och Bella innan vi plockar in andra personer och vi blandar inte in det i skogen förrän han är helt säker på de.

Första steget är att Link ska ta ut ett avstånd från figgen/mig själv, när denne står, sitter eller ligger. Antingen genom att sätta sig eller att backa undan. Vi har fokuserat på att Link ska backa bort då han gärna hoppar på figgarna och leter rullen lite nära enligt mig.

Näste steg är att han ska kunna skickas på 5-10 meter mot figgen för att sedan backa undan. Link skäller även men det vi fokuserar på är att han tänker avståndet mot figgen.

Jamie har fått vila mest hela veckan efter att hon varit öm i en tå men igår träffade vi rapportgänget! En ca. 400 meter lång grundsträcka med en liggtid på 25 minuter innan första skicket. Jag gick ut till B och Bella var kvar på A. Jamie går som 4/5 hund. Precis när jag ska skicka henne springer hon ut 10 meter och bajsar (trots att hon gjorde det precis innan vi gick ut till B stationen. Sedan springer hon 10 meter till och stannar. När jag motar iväg henne så springer hon sedan i full fart.

Vi gör en 100 meter förlängning till station C. Jamie kommer in superfint och håller spåret jättefint i bra tempo!

Tillbaka till A så är det samma sak igen. Hon går ut 10 meter och stannar. Jag motar och hon springer nog till B men vänder. Jag går efter. Ser att hon stannar och bajsar en gång till, tydligen inte så bra i magen... Hon springer sedan i full fart mot A men vänder och tillbaka till mig igen. Tillslut måste de ropa på station A och då springer hon.

Sista skicket till mig på C, inga som helst problem. OM jag ändå bara kunde dubblera mig själv!

Svårigheter för Jamie detta pass. Svårt med olika drag till olika mottagare. Hennes längsta sträcka någonsin (500 meter). Längsta liggtiden, 25 minuter och totalt ett pass på 2 timmar. Många hundar. Dålig i magen. Detta ska vi jobba på den närmasta tiden.

Bella kommer låna Jamie en dag i veckan, träna agility och lydnad. Vi ska försöka låta henne sova där en kväll i veckan så det även kommer in lite vardagslydnad/regler, matrutiner och soffmys. Kommer bygga mycket rapportträning på frispår och belöning att bara springa till Bella.

Underbara vinterdagar och jullov, kan det bli bättre! Den tiden på året så jag mer än gärna går långa promenader med vänner och hundar. En tanke dock som slagit mig flera gånger är att mötande hundägare verkar vilja att deras hundar och våra hundar ska hälsa hit och dit.

Flera gånger, ja även här ute på landet har vi mött lite olika par som är ute med sin lilla sällskapshund på promenad i koppel. Eftersom vi ofta är ett gäng på 5-8 hundar som springer lösa kallar vi alltid in och kopplar upp. Jag burkar även gå lite åt sidan eftersom hundarna lärt sig att när hundmötet är klart blir vi fria och kan springa och leka igen, vilket gör att de kanske lite för intensiva.

Flera gånger nu har de mötande paren frågat om hundarna är elaka eller farliga eller varför de inte får hälsa. I mina ögon är detta mycket märkligt!

1 - Mina hundar får inte hälsa på hundar vi möter i tid och otid. Hittar ingen anledning till det. Vi har vår flock och vi har våra hundvänner som vi leker med. Slipper dessutom smittor som kennelhosta osv.

2 - Mina hundar vill inte hälsa på hundar vi möter. De är fullt fokuserade på att leka vidare med sin egen flock.

3 - VARFÖR skulle man vilja att ens egen lilla hund på 6 kg ska bli "påflugen" av en flock på upp till 8 hundar. Tycker verkligen den hunden det är ok? (även om det är 8 snälla hundar).

Undrar hur dessa människor skulle tänka om de var ute och gick själva och mötte ett övertaggat hormonstint gäng på 8 personer som absolut skulle fram och putta lite, skratta och härja och ställa tusen frågor samtidigt. Eller för all del om varje människa de mötte skulle springa fram och krama och hälsa och skrika efter en när man inte bjuder upp till dans.

Nu ska vi ut till vallhagen med Eva och Linda! Jamie är öm i en tå så hon får nog vila idag tyvärr.

Links son i Finland!